.jpg?preset=pp-432)
Sommaren 1649 låtsas båtsmannen Erik Matzon vara stum när han tigger. Den spelade funktionsnedsättningen avslöjas dock av Stadsvakten som drar honom inför rätta.
På 1600-talet var tiggeri förbjudet om man inte fått tillstånd därtill. Lagen och den allmänna moralen sade att det fanns rätt och orätt fattiga. De rätt fattiga var personer med en funktionsnedsättning som gjorde det svårt för dem att försörja sig. De orätt fattiga var fullt arbetsföra människor, de hade ett eget ansvar ordna försörjningen.
En stum tiggare väcker alltså mer sympati och Erik Matzon berättar i rätten den 19 juni 1649 att knepet funkat rätt bra. De två gånger han spelat stum eller "dumbe" som det heter i 1600-talsprotokollen har folk givit honom pengar.
Inför domstolen, Stadens kämnärsrätt, förklarar Erik Matzon att det hela är gjort i fyllan och villan: "sådant är skedt uthi dryckzmål". Vidare säger han att "när han ähr weedh ruus plägar han wara swagh i hufwdet".
Den 28 augusti kan vi läsa i kämnärsrättens protokoll att Erik Matzon fått sitt straff: "Denn botzmannen som hafwer giordt sigh till Dumbe om huilcket tillförne Ransaakat ähr, lopp effter Borgemester och Rådz Resolution tu gatulopp, och gaffz der mädh löös."
