Frihamnen
1919 anlades en frihamn i nordöstra Stockholm. Till Frihamnen kom varor från hela världen för att transporteras vidare till andra länder, eller för att säljas i Sverige. I frihamnen var varor fria från handelstullar. Namnet "Frihamnen" lever kvar fast det bara är en vanlig hamn numera.
Frihamnen startar
En statlig förordning från 1907 gjorde det möjligt att inrätta frihamnar. En frihamn är en hamn där varor kan föras in och lagras utan att förtullas. Tull är en typ av skatt som betalas först när varorna förs ut ur hamnområdet och in i landet. På så sätt kan varor mellanlanda i en frihamn och sedan fortsätta till ett annat land utan att man betalar tull för dem. Lastning och lossning av varor kan också ske snabbare då varorna inte behöver kontrolleras av tulltjänstemän.
Eftersom Frihamnen låg utanför den svenska tullgränsen var hela området inhägnat och bevakat. Frihamnen vaktades av egen personal i speciella uniformer.
Frihamnen växer
Bygget av en frihamn i Lilla Värtan, i nordöstra Stockholm, startade i augusti 1917 och hamnen öppnade drygt två år senare, år 1919. Frihamnen hade då 300 meter kaj samt byggnaden Magasin 1. Utrymmet var dock inte tillräckligt och Frihamnen byggdes därför ut. År 1926 hade kajen växt till 1200 meter och ytterligare två magasin hade byggts.
I magasinsbyggnaderna fanns kylrum för varor som behövde förvaras kallt och silo för att förvara spannmål. På 1930-talet byggdes Magasin 5. Frihamnen hade också järnvägsspår längs kajerna och stora lyftkranar.
Bananer i Frihamnen
Till Frihamnen kom varor från många olika länder runt om i världen. Hamnen fungerade som ett stort skafferi för tropiska frukter, kaffe, kakao, te, tobak, kryddor, kött, fisk och skaldjur.
Banan-Kompaniet startade sin verksamhet i Göteborg 1909. 1928 invigde företaget en modern hamnanläggning i Frihamnen där bananerna kunde mogna innan de gick till försäljning. I anläggningen fanns det plats för 20 000 bananstockar. På varje bananstock kan det växa upp till 200 bananer.
Ford Motor Company byggde eget hus i Frihamnen
Även bilar, maskiner och metaller importerades över Frihamnen. År 1931 invigdes Fordhuset dit Ford Motor Company importerade sina amerikanska bilar till Sverige. Byggnaden var i funktionalistisk stil med stål och glas. Arkitekt var Uno Åhrén. Enligt Fordkoncernens direktiv skulle deras fabriksbyggnader ligga i arkitekturens och teknikens framkant.
Spannmål och maskiner exporterades från Sverige
Frihamnen fungerade också som hamn för export från Sverige, bland annat för spannmål och olika maskiner såsom separatorer och telefonutrustning. Trävaror, papper och malm från norra Sverige skeppades också ut den här vägen.
Frihamnens största blomstringstid var på 1950-talet. Då kom nästan hälften av allt kaffe och alla bilar i Sverige via Frihamnen. Frukten som skulle säljas i Stockholm kördes på järnväg från Frihamnen, på de så kallade Fruktspåren, till järnvägskajer vid Centralstationen och Centralsaluhallen i Klara.
Frihamnen växte, och försvann
1967 invigdes Magasin 6, det största magasinet i Frihamnen med två källarvåningar under jord och åtta våningar ovan jord. Den första lasten som lagrades i huset var 94 000 lådor apelsiner. Frihamnen fortsatte att byggas ut och dess kajområden blev allt större.
På 1990-talet gick Sverige med i EU och då upphörde frihamnsfunktionen. Eftersom EU är ett gemensamt tullområde behövdes inte Frihamnen i Stockholm längre. Den mesta av trafiken till och från Stockholm kom från andra EU-länder.
Samtidigt minskade trafiken på Östersjön med stora båtar som kunde transportera många stora containrar. Hamnen förlorade sin betydelse och hamnområdet började avvecklas.
Frihamnen idag
Frihamnen fungerar fortfarande som hamn och lagringsplats men numera transporteras de flesta varor till och från Stockholm i containrar på lastbilar eller tågvagnar. Idag finns det tre spannmålssilos och en modern terminal för kryssningstrafik som invigdes 2008. I de gamla magasinsbyggnaderna huserar andra verksamheter såsom musei- och arkivsamlingar och produktionsbolag för TV och film.
