Migration efter 1945: Arbetskraftsinvandring och flyktingvågor
Efterkrigstiden innebar en kraftig ekonomisk tillväxt för Sverige. Den växande industrin behövde mer arbetskraft än vad som fanns i Sverige och arbetare från andra länder flyttade hit för jobben. Under senare delen av 1900-talet skulle utomeuropeiska flyktingar från konfliktdrabbade områden utgöra majoriteten av immigrationen till Sverige.
Efter andra världskrigets slut återvände en majoritet av de flyktingar som kommit till Sverige under kriget. Men en del flyktingar valde och fick lov av myndigheterna att stanna i landet.
Arbetskraftsinvandring
Sverige stod ut som ett av få länder i Europa med sina industrier intakta efter kriget. Detta innebar att svensk exportindustri fick leverera varor till resten av det sargade Europa. Exporten gick på högvarv när Europa skulle byggas upp igen och det var ett stort behov av arbetskraft hos de blomstrande industrierna.
Under 50- och 60-talet definieras invandringen till Sverige alltså av arbetskraftsinvandring. Majoriteten kom från Norden, främst från Finland, men även från resten av Västeuropa, Jugoslavien och Turkiet.
Ekonomisk kris och flyktingvågor
I början av 70-talet drabbades Sverige av en ekonomisk kris. Detta innebar att i princip all utomnordisk arbetskraftsinvandring stoppades. Däremot ökade invandringen av flyktingar från konfliktdrabbade utomeuropeiska länder under denna period. Främst från Latinamerika och Mellanöstern.
Antalet människor som flydde till Sverige från länder i Mellanöstern ökade ytterligare under 80-talet, på grund av fortsatta krig, konflikter och religiös förföljelse.
Kriget i forna Jugoslavien
Under 90-talet kom en stor flyktingvåg från Balkan. I och med upplösningen av Sovjetunionen 1991 började även landet Jugoslavien brytas upp och inbördeskrig bröt ut mellan olika grupper och länder på Balkanhalvön. Det var den största flyktingvåg Sverige haft sedan andra världskriget och bestod till störst del av bosnier.
