Urbanisering under 1800-talet
Under 1800-talet började Sverige förvandlas från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Urbaniseringen innebar att människor flyttade från landsbygden till städerna, en process som fortfarande pågår. 1850 bodde cirka 10 procent av Sveriges befolkning i städer och 90 procent på landsbygden. Idag är siffrorna omvända.
Under åren 1850-1900 mer än tredubblades Stockholms befolkning, från 90 000 invånare till 300 000. Många fattiga på landsbygden sökte sig till städerna och hoppades på ett arbete i någon av de nya industrierna.
Herrarbete
Under 1800-talet förekom i stor utsträckning, något som kom att kallas ”herrarbete”. På somrarna vandrade tusentals Dalmasar och Dalkullor från sina hembygder för att söka arbete på annan ort.
De flesta sökte sig till Stockholm där arbeten som sumprunkare eller tegelbärare väntade männen. Kvinnorna anställdes som roddare, piga eller mursmäcka. Mursmäcka var ett tungt arbete som innebar att bära upp murbruk till murarna.
Mina drömmars stad
Romanen ”Mina drömmars stad” (1960) av Per Anders Fogelström handlar om Henning Nilsson, en föräldralös 15-årig pojke som år 1860 kommer vandrade till Stockholm för att söka arbete. Som många andra nyinflyttade stockholmare söker han jobb på fabriker, på byggen eller i hamnen.
Ett av Hennings arbeten är som tegelbärare vid ett bygge. Där arbetar han tillsammans med, bland andra, mursmäckorna som säsongvandrat från sina hembyar i Dalarna.
